Vad jag drömmer om i höst (och annat svammel)

Med bara en endaste dag kvar av vad som ändå får kallas årets sista sommarmånad tycker jag att det kan vara på sin plats att starta upp den här gamla julbloggen. 

Jag har inga problem med att lämna sommaren och gå in i hösten (ska jag vara ärlig gick jag nog in i hösten någon gång i början på augusti ungefär), men jag kan känna att den tid vi nu står i ändå för med sig någon slags ambivalens för mig. Mest tror jag det handlar om att jag vill börja tänka på och förbereda inför julen nu nu nu, medan resten av världen har en bra mycket längre startsträcka än så. 
Och visst kan jag ändå börja jullängta redan nu och absolut, jag får tänka hur mycket jag vill på julen. Men är ju det här med att det inte finns så himla mycket juligt att ta del av såhär i början av hösten? 

Så då tänker jag såhär: 

Jag får väl fokusera en liten stund på hösten då, och vad för härligt det finns att njuta av på hösten. 

Jag drömmer om dimmiga vyer på en tidig morgonpromenad, när luften är tung och fuktig och alla konturer är suddiga och mjuka. Jag drömmer om kalla vindar som blåser tag i kappan och halsduken och samtidigt blåser ny energi i min höstsega kropp. Jag drömmer om att gå utomhus i kängor och stickade tröjor. Jag drömmer om att laga middagar med bästa sortens comfort food, kanske en krämig pasta, en soppa med hembakt bröd eller någon mustig gryta? 

Jag drömmer om regnsmatter mot fönsterrutan, om att läsa en bra bok i sängen med en värmande kopp kaffe nära till hands. Jag drömmer om att byta ut min vanliga banan efter simningen till en satsumas och jag drömmer om att trä på mig strumpbyxor i 40 den för att inte frysa när jag sedan går ut i höstmörkret. Jag drömmer om att baka kanelbullar på kanelbullens dag och äta dem när de fortfarande varma och helst efter en kall promenad i regnet. Jag drömmer om prassliga löv i brinnande färger och jag drömmer om att tända kryddiga, höstiga doftljus och koka en kopp te att dricka medan jag sitter i soffan och stickar. 

Ja, det kanske inte låter som så mycket eller kanske låter det alldeles för romatiserat. Men det är ju också det jag gör bäst, fantiserar och romantiserar. 
Men för mig innebär det också att jag får chansen att njuta mycket mycket längre. Först när det bara är ett litet frö i min fantasi och sedan ännu mer när det blir verklighet. 

Jag älskar verkligen hösten. Mest av allt tror jag att jag älskar den så mycket för att den för mig nästan är som en del av julen? Allt tänkande och drömmande om julen och allt jag gör som har med julen att göra blir ju ett sätt att njuta av julen extra länge. Och nu står vi här, precis i början av det som ska bli årets julsäsong, och jag är så sugen på att sätta igång. 

Hur känner du inför hösten? Är den bara en enda lång väntan på att julen ska komma igång eller njuter du under tiden? 

Risgrynsgröt till frukost och årets teadventskalender från Nabo

Eftersom vi har haft sjukstuga här hela veckan kände jag när jag vaknade i morse att jag verkligen behövde en riktig mysfrukost. Och eftersom det bara är en vecka kvar av september tänkte jag att det vore okej att äta årets första risgrynsgröt.
Jag är vanligtvis ganska restriktiv med att börja med julens smaker för tidigt på hösten, men risgrynsgröt med kanel och socker är verkligen den perfekta mysfrukosten en mulen och kylig höstdag. Speciellt bra när man behöver något lent och värmande för sin ömmande hals.

Så när jag satt med tända ljus och åt min gröt fick jag en sån stark längtan efter decembermornar. Tänk när det är sådär kyligt ute och gärna lite pudervitt på marken. Med tända ljus och lugn musik på låg volym, en kopp te och en tallrik gröt och kanske en filt över benen. Så. Mysigt.

För några dagar sedan släpptes pressbilderna på teadventskalendern från Nabo, och jag har sett att många redan har bloggat om den.

Jag har gillat alla föregående års designer och tycker definitivt att denna är väldigt fin. Otroligt julig med den perfekt röda nyansen. Kanske tillräckligt fin för att äntligen beställa en?
Under alla år har jag velat fram och tillbaka men varje höst kommit fram till att nä, inte detta år. Mest handlar det om att när jag tänker på teadventskalendern ser jag framför mig hur jag ska sitta på morgonen vid frukostbordet, i lugn och ro, och dricka min rykande kopp te. Men dealbreaken har alltid varit att jag liksom sällan har tid att dricka te på morgonen, och då kanske det inte blir lika speciellt som jag har föreställt mig?

Å andra sidan så dricker jag te varje kväll, så rent logiskt skulle jag ju bara kunna dricka adventsteet då? Därför tror jag att jag till slut har bestämt mig, även om jag inte är helt övertygad, om att i år prova kalendern.

Bild lånad från Nabo

Jag har aldrig varit något fan av adventskalendrar, förutom när jag var barn då jag varje år hade en sån klassisk chokladkalender med färgglad bild på, som så många andra barn. Men sedan jag slutade få sådana av mamma och pappa har jag aldrig haft någon adventskalender. Så klart har jag hittat flera som jag varit sugen på, men precis som med Teadventskalendern brukar jag tveka ända tills det är för sent.

Har du provat Teadventskalendern något år? Skulle du rekommendera den?