tisdag 29 september 2020

Vad jag drömmer om i höst (och annat svammel)

Med bara en endaste dag kvar av vad som ändå får kallas årets sista sommarmånad tycker jag att det kan vara på sin plats att starta upp den här gamla julbloggen. 
Jag har inga problem med att lämna sommaren och gå in i hösten (ska jag vara ärlig gick jag nog in i hösten någon gång i början på augusti ungefär), men jag kan känna att den tid vi nu står i ändå för med sig någon slags ambivalens för mig. Mest tror jag det handlar om att jag vill börja tänka på och förbereda inför julen nu nu nu, medan resten av världen har en bra mycket längre startsträcka än så. 
Och visst kan jag ändå börja jullängta redan nu och absolut, jag får tänka hur mycket jag vill på julen. Men är ju det här med att det inte finns så himla mycket juligt att ta del av såhär i början av hösten? 

Så då tänker jag såhär: 
Jag får väl fokusera en liten stund på hösten då, och vad för härligt det finns att njuta av på hösten. 

Jag drömmer om dimmiga vyer på en tidig morgonpromenad, när luften är tung och fuktig och alla konturer är suddiga och mjuka. Jag drömmer om kalla vindar som blåser tag i kappan och halsduken och samtidigt blåser ny energi i min höstsega kropp. Jag drömmer om att gå utomhus i kängor och stickade tröjor. Jag drömmer om att laga middagar med bästa sortens comfort food, kanske en krämig pasta, en soppa med hembakt bröd eller någon mustig gryta? 
Jag drömmer om regnsmatter mot fönsterrutan, om att läsa en bra bok i sängen med en värmande kopp kaffe nära till hands. Jag drömmer om att byta ut min vanliga banan efter simningen till en satsumas och jag drömmer om att trä på mig strumpbyxor i 40 den för att inte frysa när jag sedan går ut i höstmörkret. Jag drömmer om att baka kanelbullar på kanelbullens dag och äta dem när de fortfarande varma och helst efter en kall promenad i regnet. Jag drömmer om prassliga löv i brinnande färger och jag drömmer om att tända kryddiga, höstiga doftljus och koka en kopp te att dricka medan jag sitter i soffan och stickar. 





Ja, det kanske inte låter som så mycket eller kanske låter det alldeles för romatiserat. Men det är ju också det jag gör bäst, fantiserar och romantiserar. 
Men för mig innebär det också att jag får chansen att njuta mycket mycket längre. Först när det bara är ett litet frö i min fantasi och sedan ännu mer när det blir verklighet. 

Jag älskar verkligen hösten. Mest av allt tror jag att jag älskar den så mycket för att den för mig nästan är som en del av julen? Allt tänkande och drömmande om julen och allt jag gör som har med julen att göra blir ju ett sätt att njuta av julen extra länge. Och nu står vi här, precis i början av det som ska bli årets julsäsong, och jag är så sugen på att sätta igång. 

Hur känner du inför hösten? Är den bara en enda lång väntan på att julen ska komma igång eller njuter du under tiden? 

1 kommentar:

  1. Jag läste det här inlägget för flera dagar sen men hann inte kommentera. Ville bara säga att jag verkligen uppskattar det här inlägget (så många tankar som jag själv tänker regelbundet!), och jag håller med dig om att hösten nästan är en del av julen. Ibland när jag förklarar det för folk som inte går omkring och tänker på julen hela hösten har de lite svårt att förstå hur jag kan koppla ihop regnsmatter med julkänsla. :D Ha det fint!

    SvaraRadera